How big is Titan?

Titan är Saturnus största måne och är cirka 5 150 kilometer i diameter. Måttet är dess medeldiameter, mätt till den fasta ytan. Titan är den näst största månen i solsystemet och den enda månen med en tjock atmosfär.

Storlek

NASA anger Titans radie till 2 575 kilometer, vilket ger en diameter på cirka 5 150 kilometer. NASA:s Jet Propulsion Laboratory anger en medelradie på 2 574,76 kilometer, plus eller minus 0,02 kilometer.

Radien mäts till marken. Titans disiga atmosfär når cirka 600 kilometer över marken, 10 gånger så högt som jordens atmosfär. Titan är något mindre än dubbelt så tät som vatten. En modell som bygger på data från rymdfarkosterna Cassini och Huygens ger Titan en kärna av sten som är cirka 4 000 kilometer i diameter, täckt av lager av is och salthaltigt vatten.

Storleksjämförelser

Titan är nästan en och en halv gång så bred som månen, som är 3 475 kilometer i diameter.
Jupiters måne Ganymedes, nästa större objekt i utforskaren, är 5 262 kilometer i diameter, cirka 2 % bredare än Titan.
Titan är cirka 6 % bredare än planeten Merkurius, nästa mindre objekt i utforskaren. Merkurius har dock cirka två och en halv gång så stor massa.
Jorden är cirka två och en halv gång så bred som Titan.
Om Saturnus, utan att räkna med ringarna, förminskades till storleken av en basketboll, skulle Titan vara en pärla, cirka 1 centimeter i diameter, som skulle kretsa kring Saturnus på cirka 2,5 meters avstånd.

En tjock, disig atmosfär

Titans atmosfär består av cirka 95 % kväve och 5 % metan, så precis som jordens luft består den mest av kväve. Vid ytan är trycket cirka en och en halv gång så högt som på jorden. En simmare känner lika stort tryck cirka 5 meter under havsytan.

Högt uppe i atmosfären bryter solljus och snabba partiklar sönder metan och kväve. Delarna binds samman till andra kolrika kemikalier och bildar en tjock orange smog som döljer ytan. Rymdfarkoster kan se igenom smogen bara med typer av ljus som det mänskliga ögat inte kan se.

Sjöar, regn och ett dolt hav

Titan är den enda kända världen förutom jorden som har floder, sjöar och hav på ytan. De innehåller flytande metan och etan i stället för vatten. Vid cirka −179 °C tar vattenis stenens plats. Metan regnar från moln, rinner över marken och förångas igen, i ett kretslopp som liknar jordens vattenkretslopp.

Titan har troligen också ett hav av flytande vatten under sin isiga skorpa. Mätningar av tyngdkraften från NASA:s rymdfarkost Cassini pekar på att det finns ett hav. Europeiska rymdorganisationens sond Huygens färdades ned till Titans yta 2005, och radiosignaler som den registrerade tyder på att havet ligger 55–80 kilometer under ytan.

Upptäckt och utforskning

Den nederländska astronomen Christiaan Huygens upptäckte Titan den 25 mars 1655. NASA:s nästa uppdrag dit, Dragonfly, är en rotorfarkost som ska flyga från plats till plats över ytan. Enligt uppgifter från 2026 ska Dragonfly skjutas upp tidigast i juli 2028, för ett planerat uppdrag på 3,3 år på Titan.