140,000 kilometer!
Jupiter är den största planeten i solsystemet och den femte planeten från solen. Den är cirka 140 000 kilometer i diameter, 11 gånger så bred som jorden. Siffran är Jupiters medeldiameter på 139 822 kilometer, bredden av ett perfekt klot med samma volym som Jupiter.
Jupiter är en gasjätte utan fast yta, så storleken mäts till en nivå i atmosfären i stället för till marken. Astronomer använder den höjd där trycket är 1 bar, ungefär detsamma som lufttrycket vid havsytan på jorden.
Jupiter är också något tillplattad, som en boll som trycks ihop uppifrån och nerifrån. Den är 142 984 kilometer bred vid ekvatorn men 133 708 kilometer från pol till pol. Skillnaden, 9 276 kilometer, är ungefär tre fjärdedelar av jordens bredd. Bredden vid ekvatorn är känd inom cirka 10 kilometer. Jupiter har också den kortaste dagen av alla planeter: Jupiter roterar ett varv på 9,9 timmar.
Jupiter består mestadels av väte och helium, samma huvudsakliga ingredienser som solen. Jupiters ränder är kalla, blåsiga moln av ammoniak och vatten. Djupt inuti gör det enorma trycket att vätgas blir flytande, och därför är Jupiters vätehav det största havet i solsystemet.
Jupiter har 318 gånger jordens massa. När solsystemet bildades för cirka 4,6 miljarder år sedan samlade Jupiter på sig det mesta av materialet som blev över efter att solen hade bildats. Utan att räkna solen fick Jupiter mer än dubbelt så mycket material som alla andra kroppar i solsystemet tillsammans. Trots det blev planeten inte tillräckligt massiv för att börja lysa som en stjärna.
År 2026 har Jupiter fler än 90 kända månar. De fyra största, Io, Europa, Ganymedes och Callisto, sågs först av astronomen Galileo Galilei år 1610 genom ett av de första teleskopen. Ganymedes är den största månen i solsystemet, till och med större än planeten Merkurius. Io är den vulkaniskt mest aktiva kroppen i solsystemet, och Europa kan dölja ett hav av flytande vatten under sin isiga skorpa.