How big is Io?

Io är den innersta av Jupiters fyra stora månar och är ungefär 3 640 kilometer i diameter. Det är Ios medeldiameter, lite mer än månens bredd. Io är den vulkaniskt mest aktiva himlakroppen i solsystemet.

Storlek

NASA anger Ios medelradie till 1 821,5 kilometer, så medeldiametern är ungefär 3 640 kilometer. Medeldiametern är bredden av en perfekt sfär med samma volym. Io är den tredje största av Jupiters månar, efter Ganymedes och Callisto.

Ios yta ligger inte stilla. Io kretsar ungefär 422 000 kilometer från Jupiter, vars gravitation orsakar tidvatten i Ios fasta mark. Ytan höjs och sänks med så mycket som 100 meter. På jorden stiger och sjunker de största havstidvattnen ungefär 18 meter, och det rör sig då om vatten, inte berg.

Storleksjämförelser

Io är ungefär 5 % bredare än månen och har ungefär 15 % mer volym.
Io är lite över en fjärdedel så bred som jorden.
Callisto, den yttersta av Jupiters stora månar, är ungefär 4 820 kilometer i diameter, ungefär en tredjedel bredare än Io.
Om Jupiter förminskades till storleken av en basketboll, skulle Io vara en pärla, ungefär 6 millimeter bred, som kretsar cirka 72 centimeter från bollens mitt.
Loki Patera, den största kända vulkaniska fördjupningen på Io år 2026, är 202 kilometer bred, ungefär en artondel av Ios bredd.

Varför Io har vulkaner

Io har hundratals vulkaner, och några av dem kastar upp lavafontäner som är flera tiotals kilometer höga. Värmen kommer från en dragkamp. Jupiters enorma gravitation drar i Io, och det gör även två månar längre ut, Europa och Ganymedes.

De tre månarna rör sig i en regelbunden rytm: för varje varv Ganymedes gör, gör Europa två och Io fyra. Deras upprepade drag håller Ios bana avlång, så Ios avstånd till Jupiter ändras hela tiden. Det växlande tidvattnet värmer upp Ios inre, och smält berg tar sig ut till ytan. Lava fyller kratrar och breder ut nya slätter, så Ios yta förnyas hela tiden.

Hur Io och Ios vulkaner upptäcktes

Galileo Galilei upptäckte Io den 8 januari 1610, tillsammans med tre andra av Jupiters månar. De var de första månarna som hade hittats i omloppsbana kring en annan planet än jorden. De första tecknen på Ios vulkaner kom 1979, när NASA:s rymdsond Voyager 1 observerade en vulkan i utbrott.