How big is Eskimånebulosan?

NGC 2392, som länge har kallats Eskimånebulosan, är ett glödande skal av gas som en döende stjärna i stjärnbilden Tvillingarna har stött bort. Dess svaga yttre skal är cirka 12 biljoner kilometer i diameter, cirka 1,2 ljusår, där ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år. Nebulosan ligger cirka 5 600 ljusår från jorden.

Storlek

NGC 2392 är en planetarisk nebulosa: de yttre lagren som en solliknande stjärna har stött bort nära slutet av sitt liv och som lyser av ultraviolett ljus från stjärnan. Den har två huvuddelar. Ett ljust inre skal på cirka 18 gånger 15 bågsekunder omger stjärnan, och ett svagare, nästan runt yttre skal sträcker sig cirka 23 bågsekunder från stjärnan. En bågsekund är 1/3 600 av en grad.

För att göra om dessa vinklar till längder behövs nebulosans avstånd. Mätningar från rymdteleskopet Gaia, analyserade år 2021, ger ett avstånd på cirka 5 600 ljusår, plus eller minus cirka 8 %. På det avståndet är det yttre skalet cirka 12 biljoner kilometer i diameter och det inre skalet cirka 4,7 gånger 3,9 biljoner kilometer. Före Gaia låg uppskattningarna av avståndet mellan cirka 3 600 och 5 900 ljusår, så de flesta storlekar som bygger på dem är mindre.

Storleksjämförelser

Det yttre skalet är cirka 78 000 gånger det genomsnittliga avståndet mellan jorden och solen.
Det är cirka 1,2 gånger längden av ett ljusår, ett av de nästa mindre objekten i utforskaren.
Det är cirka dubbelt så brett som Blinknebulosan, en annan planetarisk nebulosa.
Det är cirka 6,5 gånger avståndet från Proxima Centauri till Alfa Centauri A.
Om nebulosan förminskades till bredden av en basketboll, skulle Neptunus bana runt solen vara cirka 0,2 millimeter i diameter, cirka två gånger bredden av ett människohår.

Kometer och jetstrålar

Hubbleteleskopets bild från januari 2000 visar en ring av kometformade knutor i det yttre skalet, med svansar som pekar bort från stjärnan som ekrarna på ett hjul. Knutornas huvuden verkar alla ligga på ungefär samma avstånd från stjärnan, en ledtråd till hur de bildades. En idé är att de bildas där snabbrörlig gas stöter ihop med långsammare gas.

Det yttre skalet expanderar med cirka 16 kilometer per sekund, det inre skalet med upp till cirka 120 kilometer per sekund och ett par smala jetstrålar med cirka 180 kilometer per sekund. Röntgenstrålning som har setts av NASA:s röntgenobservatorium Chandra visar gas som har värmts upp till cirka en miljon grader nära centrum. Stjärnan började stöta bort sina yttre lager för cirka 10 000 år sedan.

Upptäckt och namn

William Herschel upptäckte NGC 2392 år 1787. Liksom Blinknebulosan verkar den blekna när en observatör tittar rakt på nebulosans centralstjärna genom ett teleskop, och dyka upp igen när observatören tittar något åt sidan.

Smeknamnet kom från nebulosans utseende: astronomer beskriver det yttre skalet som en huva och ringen av kometformade knutor i skalet som huvans päls. År 2020 slutade NASA att använda smeknamnet Eskimånebulosan. Enligt NASA ses ordet allmänt som en kolonial term med en rasistisk historia, som har påtvingats Arktis urfolk. NASA sade att man från och med då bara skulle använda det officiella namnet, NGC 2392.