49,000 kilometer!
Neptunus är den åttonde och längst bort belägna planeten från solen och är i genomsnitt 49 244 kilometer i diameter. Det värdet är dess medeldiameter, alltså diametern på en perfekt sfär med samma volym som Neptunus. Neptunus är en isjätte: största delen av dess massa utgörs av en het, tät vätska av vatten, metan och ammoniak kring en liten, stenig kärna.
Neptunus har ingen fast yta, så dess storlek mäts till en nivå i atmosfären. Astronomer använder den höjd där trycket är 1 bar, ungefär detsamma som lufttrycket vid havsnivå på jorden.
Mätt på det sättet är Neptunus 49 528 kilometer bred vid ekvatorn och 48 682 kilometer från pol till pol, så den är något tillplattad. Dess storlek är mindre exakt känd än för någon annan planet: medeldiametern är osäker med cirka 40 kilometer. Bara en rymdfarkost, NASA:s Voyager 2, har besökt Neptunus och flög förbi den 25 augusti 1989.
Neptunus var den första planeten som hittades genom beräkning i stället för genom att söka av himlen. Uranus rörde sig inte exakt som astronomerna väntade sig, och den franske matematikern Urbain Joseph Le Verrier räknade ut var en okänd planet som drog i Uranus borde finnas. Johann Gottfried Galle vid Berlinobservatoriet hittade Neptunus den första natten han letade, den 23 september 1846.
Neptunus hade observerats tidigare utan att kännas igen. Galileo Galilei antecknade den som en stjärna åren 1612 och 1613.
Neptunus kretsar kring solen på ett genomsnittligt avstånd av cirka 4,5 miljarder kilometer, 30 gånger så långt från solen som jorden, och ett varv tar cirka 165 jordår. Solljuset på jorden är ungefär 900 gånger så starkt som solljuset på Neptunus. På 1-barsnivån är temperaturen cirka −201 °C.
Neptunus är den enda planeten som inte kan ses med blotta ögat. Den är också den blåsigaste planeten: vindar för moln av fruset metan med hastigheter på mer än 2 000 kilometer i timmen.