2.2 yottameter!
Stora attraktorn är ett område i rymden vars gravitation drar Vintergatan och tusentals andra galaxer mot sig. Den ligger nära galaxhoparna Norma och Centaurus, och dess mitt är cirka 230 miljoner ljusår från jorden. Ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år, cirka 9,46 biljoner kilometer.
Stora attraktorn hittades utifrån hur galaxer rör sig. År 1988 studerade ett team av sju astronomer 400 elliptiska galaxer över hela himlen. Efter att ha tagit hänsyn till universums expansion fann de att galaxerna strömmade mot ett och samma område. De placerade områdets mitt på det avstånd där expansionen för galaxer bort med cirka 4 350 kilometer per sekund.
Nya mätningar ger avståndet direkt, i megaparsek. En megaparsek är en miljon parsek, cirka 3,26 miljoner ljusår. År 2021 placerade en studie Normahopen, den rikaste galaxhopen i området, 69,7 megaparsek bort. År 2026 fann en studie med en särskilt noggrann metod att flödet av galaxer mot Stora attraktorn avtar till noll cirka 70 megaparsek från Lokala galaxhopen, den grupp av galaxer som innehåller Vintergatan.
Båda resultaten placerar mitten cirka 230 miljoner ljusår bort. Båda finner också att galaxerna där knappt rör sig utöver expansionen, som väntat i mitten av dragningen.
Mitten är fortfarande bara ungefärligt känd. Sett från jorden ligger den bakom Vintergatans skiva, där damm och tätt packade stjärnor döljer mycket av utsikten. Astronomer studerar området i infrarött ljus, som tränger igenom damm lättare.
Lokala galaxhopen rör sig med cirka 630 kilometer per sekund i förhållande till den kosmiska mikrovågsbakgrunden, det svaga sken som finns kvar från det tidiga universum. Teamet från 1988 uppskattade att Stora attraktorn innehåller cirka 54 miljoner miljarder gånger solens massa mer än ett genomsnittligt område av samma storlek. Det räcker för att dra solens närområde mot Stora attraktorn med cirka 570 kilometer per sekund. Teamet uppskattade att samlingen av galaxer där har ungefär 20 gånger så många galaxer som Virgohopen.
År 2014 kartlade astronomer galaxers rörelser för att definiera Laniakeasuperhopen, den superhop som Vintergatan ingår i. Galaxströmmarna i hela Laniakea möts nära galaxhoparna Norma och Centaurus, nära Stora attraktorns position.
Astronomer diskuterar fortfarande hur stor del av Lokala galaxhopens rörelse som Stora attraktorn orsakar. Mätningen från 2026 stöder tanken att den orsakar större delen av rörelsen. En studie från 2026 där datormodeller av det närliggande universum användes fann motsatsen: ingen enskild struktur, Stora attraktorn inräknad, kan sannolikt förklara större delen av rörelsen. Mer avlägsna strukturer, som Shapleysuperhopen, drar också i Vintergatan.