How big is Altair?

Altair är en het stjärna i stjärnbilden Örnen, cirka 17 ljusår från jorden. Ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år. Stjärnan roterar så snabbt att den buktar ut vid ekvatorn. Den är cirka 2,8 miljoner kilometer bred vid ekvatorn, dubbelt så bred som solen, men bara cirka 2,3 miljoner kilometer från pol till pol.

Storlek

En stjärna har ingen fast yta, så dess storlek är bredden av det glödande skikt som ljuset kommer från. År 2007 mätte astronomer Altair med CHARA Array, som kombinerar ljuset från flera teleskop för att kunna se detaljer som är för fina för något enskilt av dem. De använde instrumentet för att ta fram en bild av stjärnans yta och anpassade en modell av en roterande stjärna till sina mätningar.

Modellen gav en radie vid ekvatorn på 2,03 gånger solens och en radie vid polerna på 1,63 gånger solens. Stjärnan är alltså ungefär en fjärdedel bredare vid ekvatorn än från pol till pol. En studie från 2020, som använde en mer detaljerad modell av stjärnans inre, fann en radie vid ekvatorn på 2,01 gånger solens, inom cirka 1 % från det tidigare resultatet.

Storleksjämförelser

Altair är ungefär dubbelt så bred som solen vid ekvatorn.
Cirka 220 jordar sida vid sida skulle sträcka sig tvärs över Altairs ekvator.
Procyon, som har samma storlek i utforskaren, är nästan exakt lika bred: cirka 2,8 miljoner kilometer.
Vega, en annan snabbt roterande stjärna, är cirka 3,8 miljoner kilometer bred vid ekvatorn, så Altair är ungefär tre fjärdedelar så bred som Vega.
Om solen förminskades till storleken av en basketboll, skulle Altair vara en något tillplattad boll som är cirka 49 centimeter bred vid ekvatorn och 39 centimeter från pol till pol.

En stjärna som roterar på under åtta timmar

Altair roterar ett varv på 7 timmar och 46 minuter, och stjärnans ekvator rör sig med cirka 314 kilometer per sekund. Solen behöver däremot cirka 25 dagar för ett varv. Den snabba rotationen trycker Altairs ekvator utåt, och därför är stjärnan tillplattad.

Den utbuktande ekvatorn är också svalare än polerna, en effekt som kallas gravitationsmörkning. Studien från 2007 mätte cirka 8 200 grader Celsius vid polerna och cirka 6 600 vid ekvatorn. Studiens bild visade effekten direkt: ett ljust område runt polen och ett mörkare band längs ekvatorn som bara är 60–70 % så ljust som polen.

På natthimlen

Altair är en av de tre ljusa stjärnorna i Sommartriangeln, tillsammans med Vega och Deneb. Triangeln är en asterism, ett välkänt mönster av stjärnor som inte är en av de 88 officiella stjärnbilderna. På norra halvklotet syns triangeln högt upp över huvudet på sommarkvällar, och den kan ses även från städer med mycket ljusförorening.