1.4 terameter!
VV Cephei A är en röd superjätte, en enorm, sval stjärna, och den större av de två stjärnorna i det förmörkande stjärnparet VV Cephei i stjärnbilden Cepheus. Med 20,3 års mellanrum passerar den framför sin lilla, heta följestjärna och döljer den i mer än ett år. Dess storlek är osäker: en studie från 2018 använde en radie på cirka 1 000 gånger solens, vilket ger en diameter på cirka 1,4 miljarder kilometer. Äldre studier av stjärnans förmörkelser fann att den var ännu större.
VV Cephei A förmörkar sin följestjärna, så storleken kan räknas ut utifrån de två stjärnornas bana. Nyckeln är hur länge följestjärnan förblir dold. Studier som publicerades 1971 och 1977 gav radier på 1 200 och 1 600 gånger solens, och en studie från 1980 satte en övre gräns på 1 900 gånger. Siffrorna skulle göra stjärnan 1,7–2,2 miljarder kilometer i diameter, och högst 2,6 miljarder.
Resultaten beror på banans lutning, som inte är exakt känd, och på hur stjärnans kant definieras. År 2018 använde ett team som studerade den senaste förmörkelsen en mindre radie, cirka 1 000 gånger solens. En uppskattning från 2019 som bygger på stjärnans avstånd gav bara cirka 390 gånger solens radie. Men avstånd som har mätts för stjärnor av det här slaget är opålitliga, eftersom deras rörelse i banan och stora storlek stör mätningen.
VV Cephei A är också en variabel stjärna. Liksom andra röda superjättar ändrar den ljusstyrka av sig själv, med en huvudperiod på cirka 150 dagar.
År 2018 var VV Cephei det ljusstarkaste kända förmörkande stjärnparet på himlen som innehåller en röd superjätte av det här slaget. Följestjärnan är en het stjärna av den sort som astronomer kallar tidig B-typ, med en mycket mindre radie än superjätten. En studie som publicerades 1977 fann att vardera stjärnan har cirka 20 gånger solens massa. De två följer en utdragen, oval bana, och deras genomsnittliga avstånd från varandra är cirka fem gånger superjättens radie.
Den senaste totala förmörkelsen började i oktober 2017 och varade i ungefär ett och ett halvt år. Nästa väntas inträffa omkring 2038. Eftersom följestjärnan lyser genom superjättens yttre skikt när den passerar bakom dem, ger förmörkelserna astronomer en chans att studera atmosfären och vinden hos en röd superjätte.
Superjätten avger gas i en långsam vind på cirka 20 kilometer per sekund och förlorar ungefär en solmassa per 670 000 år. En del av gasen faller ner på följestjärnan, där den lyser starkt i vätets röda ljus. I november 1997 gjorde rymdteleskopet Hubble de första observationerna i ultraviolett ljus av en av systemets totala förmörkelser, och det följde systemet fram till 2003.