How big is Russells tekanna?

Russells tekanna är en tänkt tekanna som filosofen Bertrand Russell beskrev 1952 för att illustrera en poäng om bevis. Han föreställde sig en tekanna av porslin som kretsar kring solen någonstans mellan jorden och Mars. Russell angav aldrig någon storlek, så de 25 centimeter som visas ovan är en antagen storlek för en tekanna för hemmabruk. Kannan mäts från pipens spets till handtagets baksida.

Storlek

Eftersom tekannan är tänkt har den ingen verklig storlek att mäta. Russells essä beskriver den bara som en tekanna av porslin, i en elliptisk bana kring solen, och ”för liten för att kunna avslöjas ens av våra kraftfullaste teleskop”. Varje storlek är ett val, och utforskaren använder bredden på sin bild av en tekanna.

Det utrymme som Russell valde är enormt jämfört med tekannan. I genomsnitt ligger jordens och Mars banor ungefär 78 miljoner kilometer från varandra.

Storleksjämförelser

Med sina 25 centimeter är tekannan ungefär lika bred som en basketboll, nästa mindre objekt i utforskaren.
En person som är 1,7 meter lång är ungefär lika lång som sju sådana tekannor staplade på varandra.
Cirka 51 miljoner tekannor, lagda sida vid sida, skulle sträcka sig tvärs över jorden.
Cirka 310 miljarder tekannor skulle behövas för att överbrygga avståndet mellan jordens och Mars banor.
Sedd från ett avstånd av 78 miljoner kilometer skulle tekannan se lika liten ut som ett människohår sett från ett avstånd av cirka 31 000 kilometer, två och en halv gånger jordens bredd.

Russells argument

Bertrand Russell (1872–1970) var en brittisk filosof som gjorde banbrytande arbete inom logik och matematik, och han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1950. År 1952 bad en tidskrift i London, Illustrated, honom om en artikel om huruvida Gud finns. Han skrev essän, men tidskriften tryckte den aldrig. Den publicerades första gången 1997, i en volym med hans samlade skrifter.

Tekannan förekommer i ett stycke om vem som måste bevisa vad. Russell hävdade att bevisbördan för ett påstående ligger hos den som framställer det, inte hos den som tvivlar på det. Ingen kunde motbevisa hans tekanna, eftersom den inte gick att se, men det vore ingen anledning att tro på den.

Därefter föreställde sig Russell att tekannan beskrevs i urgamla böcker och lärdes ut som helig sanning varje vecka. I så fall, skrev han, skulle det börja framstå som excentriskt att tvivla på den. Han använde jämförelsen för att hävda att en tro inte är rimlig enbart för att många människor har den.