1.24 zettameter!
NGC 1232 är en stor spiralgalax i stjärnbilden Eridanus, cirka 60 miljoner ljusår från jorden. Ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år, cirka 9,46 biljoner kilometer. Dess skiva är cirka 130 000 ljusår i diameter, ungefär 1,3 gånger så bred som Vintergatans skiva. Galaxen är vänd nästan rakt mot jorden, så att spiralarmarna syns i sin helhet.
Sedd från jorden täcker NGC 1232 ett område av himlen som är cirka 6,7 gånger 7,8 bågminuter, ungefär en fjärdedel av fullmånens bredd. En bågminut är en sextiondel av en grad. Third Reference Catalogue of Bright Galaxies, som mäter galaxer ut till en bestämd nivå av ljussvaghet, ger en bredd på 7,4 bågminuter.
För att omvandla den vinkeln till en bredd behövs galaxens avstånd. En studie från 2013 använde medelvärdet av nio publicerade uppskattningar: 18,7 miljoner parsek, där en parsek är cirka 3,26 ljusår. Det är cirka 61 miljoner ljusår, vilket gör galaxen cirka 120 000–140 000 ljusår i diameter. Avståndet är osäkert med cirka 14 %, så bredden är det också.
Ett pressmeddelande som Europeiska sydobservatoriet (ESO) publicerade 1998 angav en bredd på cirka 200 000 ljusår, dubbelt så stor som Vintergatans. Det var bredden på hela fotografiet, inte på galaxen, vid det avstånd på 100 miljoner ljusår som användes vid den tiden. Vid cirka 60 miljoner ljusår är samma fotografi cirka 120 000 ljusår brett.
ESO fotograferade NGC 1232 den 21 september 1998 med FORS1, ett nytt instrument på sitt Very Large Telescope. Bilden kombinerar tre exponeringar, i ultraviolett, blått och rött ljus. Bildens färger visar olika typer av stjärnor: äldre, rödaktiga stjärnor fyller mitten, medan unga blå stjärnor och många stjärnbildningsområden kantar spiralarmarna.
En mindre galax, NGC 1232A, syns bredvid NGC 1232 i bilden. NGC 1232A ligger längre bort än NGC 1232 och växelverkar troligen inte med den.
Bilder från NASA:s röntgenobservatorium Chandra, publicerade 2013, avslöjade ett jättelikt moln av gas i NGC 1232 med en temperatur på nästan 6 miljoner grader Celsius. Gas som är så het lyser bara i röntgenstrålning. Den troliga orsaken är att en dvärggalax krockar med NGC 1232 och ger upphov till en stötvåg, som en ljudbang. Molnets ljusaste del är cirka 23 600 ljusår bred, ungefär en fjärdedel av bredden på Vintergatans skiva.
Om detta bekräftas, skulle det vara den första kollisionen av det här slaget som har upptäckts enbart i röntgenstrålning. Molnet innehåller mellan 40 000 och 3 miljoner gånger solens massa, beroende på molnets form. Kollisionen väntas pågå i cirka 50 miljoner år, och den heta gasen väntas lysa i tiotals till hundratals miljoner år.