How big is Halleys komet?

Halleys komet är en komet som återvänder till det inre solsystemet ungefär vart 76:e år. Dess fasta kärna, som kallas kometkärnan, är en oregelbunden klump, cirka 15 kilometer lång och 8 kilometer bred. Eftersom kärnan inte är rund anger NASA också en enda sammanfattande diameter på cirka 11 kilometer, och det är den storleken som visas här.

Storlek

Nära solen avger kärnan gas och damm, som omger kärnan i ett moln som kallas koma. De storlekar som anges här gäller enbart kärnan.

I mars 1986 mötte en flotta av rymdfarkoster kometen. Europeiska rymdorganisationens Giotto flög närmast och passerade på 596 kilometers avstånd från kärnan den 14 mars. Giottos bilder avslöjade kärnans storlek och form. Mätningar som publicerades 1987 anger kärnans storlek till 14,9 gånger 8,2 kilometer.

Ytan är mycket mörk. Den reflekterar bara cirka 3–4 % av solljuset som faller på den, vilket gör kärnan till ett av de mörkaste objekten i solsystemet. Giotto såg också ljusa strålar av gas och damm skjuta ut från kärnan.

Storleksjämförelser

Kärnan är ungefär lika lång som Deimos, som är den mindre av Mars två månar och mäter cirka 16 gånger 12 gånger 10 kilometer, men kärnan är mycket smalare.
Om kärnan ställdes på ända i Challengerdjupet, den djupaste kända punkten i Marianergraven, på 10 935 meters djup, skulle kärnan sticka upp cirka 4 kilometer över vågorna.
Kärnans längd är något mer än en tredjedel av ett maraton, en sträcka på 42,195 kilometer.
Om solen var en basketboll, skulle Halleys bana sträcka sig från 15 meter från bollen ut till cirka 910 meter.

En omloppstid på cirka 76 år

Halleys bana är en lång, smal slinga. Närmast solen passerar kometen innanför Venus bana, och längst bort går den utanför Neptunus bana. Kometen färdas runt solen i motsatt riktning mot jorden.

Senast passerade kometen solen som närmast den 9 februari 1986, på ett avstånd av 87,8 miljoner kilometer. Före den passagen var den som längst bort år 1948, 5,27 miljarder kilometer bort. Den återvänder år 2061. Tiden mellan återkomsterna har varierat från cirka 74 till 79 år, eftersom planeternas dragningskraft ändrar kometens bana.

Varje gång kometen passerar solen uppskattas kärnan förlora 1–3 meter av sin yta. Skräp som lämnats kvar längs kometens bana ger upphov till två svaga meteorskurar varje år: Eta Aquariderna i maj och Orioniderna i oktober.

Hur kometen fick sitt namn

Fram till den engelske astronomen Edmond Halleys tid trodde man att kometer bara passerade genom solsystemet en enda gång. År 1705 använde Halley Isaac Newtons gravitations- och rörelselagar för att räkna ut banorna för flera kometer. Han fann att kometer som setts 1531, 1607 och 1682 hade mycket likartade banor, och sa att det var en och samma komet som återvände. Han förutspådde att den skulle komma tillbaka 1758.

Halley dog 1742, men kometen sågs igen den 25 december 1758 av Johann Georg Palitzsch. Det var den första kända kometen som återvänder, och den fick sitt namn till Halleys ära. Uppteckningar om kometens besök går tillbaka mer än 2 000 år, och kometen finns avbildad på Bayeuxtapeten, som berättar historien om slaget vid Hastings år 1066.