1.4 zettameter!
Vagnhjulsgalaxen är en ringformad galax i stjärnbilden Skulptören, ungefär 400–500 miljoner ljusår från jorden. Ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år, cirka 9,46 biljoner kilometer. Galaxens yttre ring av unga stjärnor är cirka 140 000–150 000 ljusår bred där den är som bredast, ungefär en och en halv gång så bred som Vintergatans skiva. Ringen bildades efter att en mindre galax rusade rakt genom Vagnhjulsgalaxen.
Vagnhjulsgalaxen har två ringar: en ljus inre ring kring kärnan och en färgrik yttre ring som är ungefär fyra gånger så bred. Den yttre ringen är inte en perfekt cirkel. En studie från 2020 beskriver den som en oval som är cirka 150 000 ljusår lång och 110 000 ljusår bred, där ringens centrum ligger cirka 21 000 ljusår åt sidan från galaxens kärna.
Sedd från jorden är den yttre ringen bara cirka 72 bågsekunder bred, ungefär en tjugosjättedel av fullmånens bredd. En bågsekund är 1/3 600 av en grad. För att omvandla den vinkeln till en verklig storlek behövs galaxens avstånd, som astronomer räknar ut utifrån hur snabbt det expanderande universum för bort galaxen från jorden. Studier från 2020 och 2023, som använde något olika avstånd, anger att ringen är cirka 150 000 respektive 144 000 ljusår bred där den är som bredast.
Vagnhjulsgalaxen var troligen en gång en vanlig spiralgalax som Vintergatan. Sedan rusade en mindre galax igenom den i hög fart. Kollisionen fick två ringar att breda ut sig från centrum, som vågor i en damm när en sten har kastats i. Ringgalaxer av det här slaget är mindre vanliga än spiralgalaxer.
Den yttre ringen har expanderat i cirka 440 miljoner år. När den rör sig plöjer den in i gasen omkring sig och sätter igång födelsen av nya stjärnor. En studie från 2020 fann en stav av stjärnor i Vagnhjulsgalaxens centrum som klarade sig genom kollisionen, ett tecken på att galaxen hade den staven före krocken.
En studie från 2024 fann att den yttre ringen mest består av stjärnor som har bildats under de senaste 400 miljoner åren. Ringen innehåller miljontals ljusa unga stjärnor. De mest massiva av dem exploderar som supernovor, explosioner som markerar en massiv stjärnas död, och lämnar efter sig svarta hål och neutronstjärnor, de hopfallna kärnor som blir kvar. Några av dessa drar åt sig materia från en följeslagarstjärna och lyser starkt i röntgenstrålning.
Vagnhjulsgalaxen har ovanligt många av dessa röntgenkällor, eftersom så många massiva stjärnor har bildats i dess ring. Infraröda bilder från James Webb-rymdteleskopet visar också områden rika på silikatdamm, som mycket av dammet på jorden, och på kolväten, som är föreningar av väte och kol. Dessa områden bildar ekrar mellan ringarna.