How big is Canis Major-dvärggalaxen?

Canis Major-dvärggalaxen är en tät samling stjärnor i riktning mot stjärnbilden Stora hunden, cirka 23 000 ljusår från solen. Ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år, cirka 9,46 biljoner kilometer. Astronomer presenterade den år 2003 som en liten galax som slits sönder av Vintergatan, men senare studier tyder på att den är en del av Vintergatans egen skiva. Storleken som visas ovan, 1 zettameter eller cirka 106 000 ljusår, är inte ett mått på den: den uppmätta stjärnsamlingen är cirka 14 000 ljusår djup.

Storlek

Astronomer kallar den också överdensiteten i Stora hunden. Den har ingen tydlig kant. Det är ett område där stjärnorna ligger tätare än i den motsvarande delen av himlen på andra sidan av Vintergatans skiva. I kärnan finns upp till åtta gånger så många stjärnor som i det motsvarande området.

Forskargruppen som fann den mätte överdensitetens form med hjälp av röda jättestjärnor. De mätte området där stjärnorna ligger minst hälften så tätt som i mitten. Med det måttet är den cirka 5 200 ljusår tjock, i rät vinkel mot Vintergatans skiva, och cirka 14 000 ljusår djup längs synlinjen från jorden.

En kartläggning från 2007 fann att den på himlen är minst fem gånger så lång som hög, utsträckt längs Vintergatans skiva. Den fortsatte förbi kanten av det kartlagda området, så den sträcker sig över mer än 27 grader av himlen, eller mer än cirka 11 000 ljusår.

Storleksjämförelser

Överdensitetens längsta uppmätta dimension, cirka 14 000 ljusår, är ungefär en sjundedel av bredden på Vintergatans skiva, som är cirka 100 000 ljusår i diameter.
Triangelgalaxen, en hel spiralgalax som är cirka 60 000 ljusår i diameter, är mer än fyra gånger så bred.
På himlen täcker överdensiteten cirka 100 kvadratgrader, ungefär 460 gånger arean av den fulla månen.
Om Vintergatans skiva förminskades till bredden av en basketboll, skulle överdensiteten vara en fläck som är cirka 3 centimeter lång. Den skulle ligga cirka 10 centimeter från skivans centrum och 5,5 centimeter från solens plats i skivan.

Hur den upptäcktes

År 2003 sökte en grupp astronomer igenom Two Micron All Sky Survey, en karta över hela himlen i infrarött ljus. Infrarött ljus ger bättre sikt genom Vintergatans skiva än synligt ljus. Gruppen räknade M-jättar, en sorts röda jättestjärnor, och jämförde himlen under Vintergatans skiva med himlen ovanför den. Den starkaste skillnaden var en oval samling stjärnor i riktning mot Stora hunden.

Den innehöll ungefär lika många M-jättar som kärnan i Sagittarius-dvärggalaxen, en liten galax som Vintergatan håller på att slita sönder. Utifrån det uppskattade forskargruppen en massa på 100 miljoner till 1 miljard gånger solens massa. Fyra stjärnhopar ligger runt den och rör sig tillsammans med den.

Gruppen föreslog att den är vad som återstår av en dvärggalax. Stjärnor som har dragits ut ur den bildar, föreslog gruppen, en ring runt kanten av Vintergatans skiva. Det gjorde den till den närmaste kända galaxen vid den tiden, närmare än Sagittarius-dvärggalaxen.

En galax eller en del av Vintergatan

Långt från centrum är Vintergatans skiva inte platt. Den är skev: den böjer sig under sitt vanliga plan mot Stora hunden, och den blir tjockare mot kanten. En studie från 2006 fann att överdensiteten ligger där den här nedåtgående böjningen är starkast. Studien fann att överdensitetens stjärnor stämmer överens med stjärnorna i Vintergatans yttre skiva.

En studie från 2021, som använde stjärnmätningar från rymdteleskopet Gaia, kom fram till en liknande slutsats. Den fann att överdensiteten kommer mer från skevheten i Vintergatans skiva än från en uppslukad galax. År 2026 är det omstritt om den alls är en galax.