570 exameter!
Malströmsgalaxen är en spiralgalax cirka 28 miljoner ljusår från jorden, i stjärnbilden Jakthundarna. Dess skiva är cirka 60 000 ljusår i diameter. Ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år, cirka 9,46 biljoner kilometer. Från jorden syns Malströmsgalaxen rakt framifrån, och en mindre galax, NGC 5195, ligger i änden av en av Malströmsgalaxens spiralarmar.
En galax har ingen skarp kant, så bredden beror på hur svagt sken som räknas med. Mätt ut till en standardnivå för svag ljusstyrka är Malströmsgalaxens skiva cirka 7,7 bågminuter bred på himlen, ungefär en fjärdedel av fullmånens bredd. En bågminut är en sextiondel av en grad. På galaxens avstånd motsvarar det cirka 60 000 ljusår, samma värde som NASA anger.
Katalogerna är inte helt överens om var den svaga kanten ligger. En annan standardkatalog över ljusstarka galaxer anger Malströmsgalaxens bredd till 11,2 bågminuter, vilket skulle göra den cirka 90 000 ljusår i diameter.
Avståndet mättes år 2016 med rymdteleskopet Hubble. De ljusstarkaste röda jättestjärnorna i en galax når alla ungefär samma verkliga ljusstyrka, så hur ljusstarka de ser ut att vara visar hur långt bort de är. Med den metoden är Malströmsgalaxen cirka 28 miljoner ljusår bort. Tidigare uppskattningar låg mellan cirka 16 och 40 miljoner ljusår, och samma vinkel på himlen betyder en bredare galax om den ligger längre bort.
Malströmsgalaxen är en spiralgalax av typen ”grand design”, en galax med tydliga, välformade spiralarmar. Vissa astronomer tror att Malströmsgalaxens armar syns så tydligt på grund av ett nära möte med NGC 5195. Den mindre galaxens gravitation drar i armen intill, och det draget sätter igång födelsen av nya stjärnor.
Bilder från Hubble visar att NGC 5195 passerar bakom Malströmsgalaxen, sett från jorden. Den har glidit förbi den större galaxen i hundratals miljoner år.
Malströmsgalaxens armar är långa band av stjärnor och gas med inslag av stoft. De pressar ihop vätgas, så att nya stjärnhopar bildas. Infraröda bilder från Hubble hittade hundratals små klumpar av stjärnor gömda i stoftet, vardera cirka 65 ljusår breda.
År 2023 visade rymdteleskopet James Webb mörka bubblor i Malströmsgalaxens gas, formade av energi som strömmar ut från stjärnorna. Bilderna är en del av en kartläggning av hur unga stjärnhopar tar sig ut ur de moln av gas och stoft som bildade dem.
Charles Messier upptäckte Malströmsgalaxen år 1773, och den kallas också Messier 51 eller M51. Den är en av de ljusstarkaste galaxerna på himlen, och den kan ses med en bra kikare.