How big is Våglängd för ultraviolett strålning?

Ultraviolett ljus är ljus med så korta våglängder att det mänskliga ögat inte kan se det, från cirka 10 till 400 nanometer. En nanometer är en miljarddel av en meter. Utforskaren visar ultraviolett ljus med våglängden 60 nanometer. Den våglängden ligger i området extrem ultraviolett strålning, den del av det ultravioletta området som ligger närmast röntgenstrålning.

Våglängd

Ljus färdas som en våg, och ljusets våglängd är avståndet från en vågtopp till nästa. Ultraviolett ljus har kortare våglängder än synligt ljus. Ju kortare våglängd, desto mer energi bär ljuset.

Forskare delar in ultraviolett ljus i områden, och olika vetenskapsområden drar gränserna på olika ställen. Internationella belysningskommissionen noterar att området från 100 till 400 nanometer vanligen delas in i UV-A (315–400 nanometer), UV-B (280–315) och UV-C (100–280). ISO 21348, en internationell standard för mätning av solens ljus, lägger till områden med kortare våglängder. Ett av dem är extrem ultraviolett strålning, från 10 till 121 nanometer.

En våg på 60 nanometer är extremt ultraviolett ljus enligt denna definition och enligt snävare definitioner. Till exempel placerar NASA:s arkiv för högenergiastronomi extrem ultraviolett strålning vid 10–90 nanometer. Arkivet noterar att gränserna mellan områdena är ”en definitionsfråga snarare än vetenskap”.

Storleksjämförelser

Cirka 1 300–1 700 vågor av ljus med våglängden 60 nanometer, lagda ände mot ände, skulle sträcka sig över bredden av ett människohår, som är 80–100 mikrometer brett. En mikrometer är en tusendel av en millimeter.
Vågorna av violett ljus, de kortaste som människor kan se, är cirka 380–400 nanometer långa, vilket är sex till sju gånger så långt som den våglängd som utforskaren visar.
En partikel av ett hepatit B-virus är 42 nanometer i diameter, ungefär 70 % av en våglängd.
Om en våglängd sträcktes ut till 1 meter, skulle en röd blodkropp vara cirka 125 meter i diameter, och ett människohår skulle vara 1,3–1,7 kilometer brett.

Vart det extrema ultravioletta ljuset tar vägen

Solen sänder ut ultraviolett ljus av alla våglängder. Solens ljus i det extrema ultravioletta området kommer från de yttre lagren av solens atmosfär, kromosfären och koronan. Inget av det når marken. Jordens övre atmosfär absorberar allt av det mer än 80 kilometer upp.

Den energin värmer upp termosfären, det lager av atmosfären som ligger mellan 80 och 600 kilometer upp. Ljuset slår också loss elektroner från atomer och molekyler där, vilket skapar jonosfären, ett lager av elektriskt laddad gas. Eftersom detta ljus aldrig når marken kan det bara mätas från raketer och satelliter.

Längre ultravioletta våglängder når djupare ner i atmosfären. Atmosfären absorberar nästan allt UV-C-ljus, och ozonet absorberar cirka 95 % av UV-B-ljuset. Det UV-B-ljus som ändå når marken orsakar solbränna.

Hur ultraviolett ljus upptäcktes

Johann Ritter upptäckte ultraviolett ljus år 1801. Han visste att papper belagt med silverklorid blev svart snabbare i blått ljus än i rött ljus. Han placerade papper bortom den violetta änden av det synliga spektrumet, där inget ljus kunde ses, och pappret blev svart. Något osynligt nådde pappret.

Människans ögon kan fortfarande inte se ultraviolett ljus, men vissa insekter kan det. Humlor kan till exempel se nära ultraviolett ljus, det område som ligger intill violett.