How big is Ringnebulosan?

Ringnebulosan är ett glödande skal av gas som en döende stjärna har stött ut, cirka 2 600 ljusår från jorden i stjärnbilden Lyran. Ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år, cirka 9,46 biljoner kilometer. Nebulosans ljusa ring är cirka 1 ljusår, eller ungefär 10 biljoner kilometer, tvärs över. En mycket svagare gashalo runt ringen är cirka 3 ljusår tvärs över.

Storlek

Ringnebulosan är en planetarisk nebulosa: de yttre lagren av en stjärna, som har stötts bort nära slutet av stjärnans liv. Liksom varje gasmoln har den ingen skarp kant, så dess storlek beror på vilken del som mäts.

Den ljusa ringen är något oval. På bilder från James Webb-rymdteleskopet mäter dess yttre kant cirka 88 gånger 70 bågsekunder på himlen, där en bågsekund är 1/3 600 av en grad. På nebulosans avstånd motsvarar det cirka 1,1 gånger 0,9 ljusår. NASA beskriver nebulosan som ungefär 1 ljusår tvärs över.

För att göra om en vinkel till en längd behövs avståndet. Den bästa mätningen kommer från rymdteleskopet Gaia. Det mätte centralstjärnans parallax: det lilla skiftet i stjärnans läge när jorden färdas kring solen. Enligt mätningen ligger nebulosan cirka 2 600 ljusår bort, plus minus cirka 100 ljusår.

Bortom den ljusa ringen finns en svag halo. Med halon är nebulosan cirka 4 bågminuter (240 bågsekunder) bred, eller cirka 3 ljusår på det avståndet.

Storleksjämförelser

Den ljusa ringen är cirka en tredjedels parsek bred, och nebulosan med sin halo cirka en parsek. En parsek är en avståndsenhet som motsvarar cirka 3,26 ljusår.
Ringens största bredd är cirka en fjärdedel av avståndet från solen till Proxima Centauri, 4,2 ljusår.
Bumerangnebulosan, ett gasmoln som har stötts ut av en annan döende stjärna, är cirka 2 ljusår lång, ungefär två gånger bredden av Ringnebulosans ljusa ring.
Ringen innehåller cirka 20 000 täta gasklumpar. En typisk klump är cirka 150 astronomiska enheter bred, där 1 astronomisk enhet är medelavståndet från jorden till solen. Det är cirka två och en halv gånger bredden av Neptunus omloppsbana.
Om en av klumparna förminskades till storleken av en basketboll, skulle den ljusa ringen vara cirka 110 meter lång, och Neptunus hela omloppsbana skulle vara en cirkel på cirka 10 centimeter i diameter.

Hur ringen bildades

Centralstjärnan stötte ut den här gasen för cirka 4 000 år sedan. Stjärnan hade från början flera gånger solens massa. Under sitt långa liv omvandlade den väte till helium, och när bränslet började ta slut svällde den till en röd jätte och stötte bort sina yttre lager. Det som finns kvar håller på att bli en vit dvärg, en liten, tät och mycket het stjärna.

Ultraviolett ljus från stjärnan får den omgivande gasen att glöda. Nebulosan expanderar med mer än 69 000 kilometer i timmen. Den kommer att fortsätta expandera i ytterligare cirka 10 000 år och blekna tills den går ihop med den tunna gasen mellan stjärnorna. Solen, som har mindre massa, förväntas stöta bort sina egna yttre lager om cirka 6 miljarder år och bilda en svagare, mer utspridd nebulosa.

Ringens form

Ringnebulosan är inte en platt ring. Den är formad som en förvriden donut, och sett från jorden tittar man nästan rakt ned längs en av nebulosans poler. Mitten är inte tom: gas med lägre täthet fyller den och sträcker sig mot och bort från jorden i en form som liknar en rugbyboll.

Webbteleskopets bilder visar också cirka tio svaga, jämnt fördelade bågar en bit utanför ringens kant. Astronomer tror att en mindre följeslagare, som kretsar kring centralstjärnan ungefär en gång vart 280:e år, har format dem. Nebulosan upptäcktes år 1779 av Antoine Darquier de Pellepoix och Charles Messier, som stötte på den när de följde en komet. Nebulosan är också känd som M57 och NGC 6720.