Leo II är en liten, ljussvag dvärggalax som kretsar kring Vintergatan, cirka 760 000 ljusår från jorden i stjärnbilden Lejonet. Ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år, cirka 9,46 biljoner kilometer. Hälften av Leo II:s stjärnljus kommer från en central region som är cirka 1 100 ljusår bred. De ljussvagaste yttre stjärnorna sprids över cirka 4 100 ljusår.

Storlek

En dvärggalax har ingen skarp kant. Stjärnorna blir glesare ju längre bort från centrum man kommer, så astronomer beskriver storleken på mer än ett sätt. Ett sätt är halvljusradien, det avstånd från centrum inom vilket hälften av galaxens ljus finns.

En katalog från 2012 över närliggande dvärggalaxer anger att Leo II har en halvljusradie på 2,6 bågminuter på himlen, där en bågminut är en sextiondel av en grad. På Leo II:s avstånd, 233 000 parsek, där en parsek är cirka 3,26 ljusår, motsvarar det 176 parsek. Hälften av galaxens ljus kommer därför från en region som är cirka 350 parsek, eller 1 100 ljusår, bred. Värdet är osäkert med ungefär en fjärdedel åt båda hållen.

En studie från 2007 räknade Leo II:s stjärnor över ett stort område i bilder från Sloan Digital Sky Survey. Studien anpassade en standardmodell för hur antalet stjärnor minskar med avståndet från centrum. Modellen når noll på 632 parsek från centrum, så galaxen är cirka 1 260 parsek, eller 4 100 ljusår, bred. Leo II är nästan rund.

Storleksjämförelser

Mätt på samma sätt, med den radie som rymmer hälften av ljuset, är Canes Venatici I-dvärggalaxen cirka tre gånger så bred som Leo II. Ändå sänder Leo II ut cirka tre gånger så mycket ljus.
Skivan i Vintergatan, cirka 100 000 ljusår i diameter, är cirka 24 gånger så bred som Leo II:s fulla utsträckning.
Om Vintergatans skiva förminskades till bredden av en basketboll, skulle Leo II vara en liten prick som är cirka 1 centimeter bred, cirka 1,8 meter bort.
Leo II ligger cirka sju och en halv gånger så långt från jorden som Vintergatan är bred.

En galax som hålls ihop av mörk materia

Hur snabbt en galax stjärnor rör sig visar hur mycket massa som håller ihop dem. En undersökning från 2007 mätte hastigheten hos 171 stjärnor i Leo II. Deras hastigheter avviker vanligtvis från galaxens medelvärde med cirka 6,6 kilometer per sekund, och spridningen är ungefär densamma ända ut till galaxens kant. Genom att kombinera dessa hastigheter med galaxens storlek kom en annan studie från 2007 fram till att Leo II har cirka 100 gånger så mycket massa i förhållande till sitt ljus som solen har.

Det mesta av den massan måste vara mörk materia, som inte avger något ljus och bara upptäcks genom sin gravitation. Som väntat för en så avlägsen galax fann samma studie inga tecken på att Vintergatans gravitation drar Leo II ur form.

Galaxens stjärnor och historia

Leo II upptäcktes 1950. Den är en sfäroidal dvärggalax: en liten, rundad galax vars stjärnor är så glest utspridda att den ser mycket ljussvag ut. De flesta av stjärnorna bildades för cirka 8–9 miljarder år sedan.

En studie från 2007 med Subaruteleskopet fann att stjärnbildningen därefter långsamt avtog utifrån och in mot centrum. Stjärnbildningen hade nästan upphört för cirka 4 miljarder år sedan, utom i själva centrum, där ett litet antal yngre stjärnor bildades senare.

Källor

The observed properties of dwarf galaxies in and around the Local Group. McConnachie, The Astronomical Journal, 2012.
A Wide-Field View of Leo II – A Structural Analysis Using the SDSS. Coleman et al., The Astronomical Journal, 2007.
Wide-field Survey around Local Group Dwarf Spheroidal Galaxy Leo II: Spatial Distribution of Stellar Content. Komiyama et al., The Astronomical Journal, 2007.
Measuring the Universe. International Astronomical Union.
Our Milky Way Galaxy: How Big is Space?. NASA, 2019.
Official Basketball Rules 2026: Basketball Equipment. FIBA, 2026.

Report a Problem

for Leo II-dvärggalaxen