100 attometer!
Den här posten är en markör, inte ett objekt. Den visar var uppmätta storlekar tar slut i utforskaren: allt som visas som mindre än den är en partikel utan uppmätt storlek eller en längd som kommer från teori snarare än från mätning. Markören ligger vid 100 attometer, eller 10−16 meter, ungefär en sjuttondel av bredden på en proton. Den siffran är ungefärlig och är inte i sig en mätning.
En attometer är 10−18 meter, en miljarddel av en miljarddels meter, så 100 attometer är 10−16 meter. Skrivsättet 10−16 betyder 1 delat med en etta följd av 16 nollor. Närmast ovanför markören finns de minsta objekten i utforskaren vars storlekar har mätts, neutron och proton. En proton är ungefär 1,7 femtometer (1,7 × 10−15 meter) i diameter.
Markörens värde är en grov gräns mellan de uppmätta storlekarna och de ouppmätta nedanför. Det betyder inte att kortare avstånd ligger utom räckhåll. Experiment har letat efter en storlek hos kvarkar på avstånd som är mindre än en hundradel av markörens längd, och har inte funnit någon.
Fysiker studerar korta avstånd genom att skjuta snabba partiklar mot ett mål och se hur de sprids. En partikel i rörelse, till exempel en elektron, beter sig också som en våg, och ju mer energi den har, desto kortare blir våglängden, det vill säga avståndet från en vågtopp till nästa. En kortare våglängd kan avslöja finare detaljer.
I slutet av 1960-talet sköt fysiker från SLAC och MIT i USA elektroner med energier på upp till ungefär 20 GeV (miljarder elektronvolt) mot protoner. Vid den energin är en elektrons våglängd ungefär 6 × 10−17 meter, något kortare än markörens värde och mycket mindre än en proton. Elektronerna avslöjade små, hårda korn inuti protoner, korn som nu är kända som kvarkar.
Senare experiment tittade mycket närmare. Vid acceleratorn HERA lät ZEUS-experimentet elektroner kollidera med protoner och fann inga tecken på att kvarkar har någon storlek. År 2016 rapporterade experimentet att en kvarks radie måste vara mindre än 4,3 × 10−19 meter.
Under markören visar utforskaren de sex typerna av kvarkar, från uppkvark till toppkvark, en neutrino och en högenergineutrino. Inget experiment har mätt en storlek för någon av dem, så deras värden är inga mätningar. Utforskaren visar också den svaga kraftens räckvidd, som uppskattas utifrån teori.
Längst ned finns längder som bara kommer från teori. Plancklängden, 1,6 × 10−35 meter, räknas ut från tre fysikaliska konstanter och är inte uppmätt som storleken på något. Supersträngar, ungefär 10−35 meter i storlek, hör till supersträngteorin, en föreslagen teori om allt. Sådana teorier är de mest spekulativa och minst prövade bland försöken att förena naturens krafter.