How big is Alnitak?

Alnitak är den östligaste av de tre ljusstarka stjärnorna i Orions bälte, och den består av tre stjärnor. Den största, en het superjätte som kallas Alnitak Aa, är cirka 28 miljoner kilometer i diameter, cirka 20 gånger solens bredd. Bredden är osäker med cirka en sjättedel, främst eftersom avståndet till Alnitak inte är känt med precision.

Storlek

Alnitak, som också kallas Zeta Orionis, ligger så långt bort att Alnitak Aa bara ser ut att vara ungefär 0,48 tusendels bågsekund bred, där en bågsekund är 1/3 600 av en grad. Det motsvarar bredden av ett människohår sett från ett avstånd av cirka 43 kilometer. Värdet mättes år 1974 med en interferometer, ett instrument som kombinerar ljus som samlats in på skilda punkter för att se mycket fina detaljer.

För att omvandla vinkeln till en verklig bredd behövs avståndet, och uppskattningarna går isär. En studie från 2013 följde Alnitak Aa och dess nära följeslagare under ett helt varv i omloppsbanan, vilket tydde på ett avstånd av cirka 960 ljusår. Den tredje stjärnans ljusstyrka tydde på cirka 1 260 ljusår, vilket ligger närmare de ungefär 1 300 ljusår som vanligen antas för Orions stjärnbildningsområden. Ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år, cirka 9,46 biljoner kilometer.

Studien använde det större avståndet, som ger Alnitak Aa en radie på 20 gånger solens, plus eller minus 3,2. En studie från 2008, som utgick från cirka 1 350 ljusår, kom fram till en radie på 25 gånger solens, vilket skulle göra stjärnan cirka 35 miljoner kilometer i diameter. Vid det närmare avståndet som bygger på omloppsbanan skulle samma skenbara bredd ge en radie på bara cirka 15 gånger solens.

Storleksjämförelser

Alnitak Aa är cirka 20 gånger så bred som solen och cirka 2 200 gånger så bred som jorden.
Cirka 8 000 solar skulle rymmas inuti den, räknat i volym.
Om Alnitak Aa tog solens plats, skulle stjärnans yta nå ungefär en fjärdedel av vägen till Merkurius bana.
Alnitak Aa är cirka 1,7 gånger så bred som den större av de två jättestjärnorna i Capella, nästa mindre objekt i utforskaren. Arcturus, nästa större objekt i utforskaren, är cirka 1,3 gånger så bred som Alnitak Aa.
Om solen förminskades till storleken av en basketboll, skulle Alnitak Aa vara en boll som är cirka 4,8 meter i diameter.

Tre stjärnor i en

Alnitak Aa har en nära följeslagare, Alnitak Ab, som upptäcktes år 2000 med Navy Precision Optical Interferometer. De två stjärnorna kretsar kring varandra på 7,4 år, och de står för långt ifrån varandra för att någon gas någonsin ska ha kunnat flyttas från den ena till den andra. Alnitak Ab är cirka sju gånger så bred som solen. En tredje stjärna, Alnitak B, ligger 2,4 bågsekunder bort på himlen.

Ytan på Alnitak Aa är cirka 29 500 kelvin, ungefär fem gånger så het som solens yta. Kelvinskalan mäter temperaturen uppåt från den absoluta nollpunkten, den lägsta möjliga temperaturen. Alnitak Aa är den ljusstarkaste stjärnan på himlen av sin typ, som kallas O-typ.

Stjärnan blåser också ut en kraftig vind av gas. En studie från 2008 uppskattade att stjärnan förlorar cirka två miljondelar av solens massa varje år, vilket motsvarar ungefär två tredjedelar av jordens massa. Stjärnan är också ung: uppskattningar av dess ålder ligger mellan cirka 3,6 och 7 miljoner år, jämfört med 4,6 miljarder år för solen.

Alnitaks omgivning

Alnitak tillhör en lös grupp av heta, massiva stjärnor, och en del av gruppen är centrerad kring Orions bälte. Ett kort stycke söder om Alnitak på himlen ligger Hästhuvudnebulosan, ett mörkt moln format som ett hästhuvud, på ett avstånd av cirka 1 375 ljusår från jorden. Hästhuvudet är det jättelika stjärnbildningsområde som ligger närmast jorden och ingår i det väldiga molekylmolnet i Orion.